Jag gjorde ett försök att gå ut jag med. Så som du gjorde nu. Så fort du fick möjligheten. Ut på krogen bara. Kom igen, det blir kul sa Katarina. Till dig sa jag, vi kanske ses ikväll!
Den 14: september 2013 skrev jag det här:
Jag går förbi vakten och in genom den öppna dörren till krogen. "Såg du vad han kollade in dig" säger Katarina. "Han tycker du är het". Haha....mm...som att jag bryr mig. Jag har duschat, smörjt in kroppen med den där hudkrämen från Lindex. Jag har rakat mig över hela kroppen och sminkat mig noggrant. Petigt noggrant för en gångs skull. I håret har jag minst fem olika produkter. Jag vill ju vara fin när jag går ut. Såklart. Men redan då jag går förbi vakten kommer stressen. Vad gör jag här? Jag vill inte bli inkollad av en vakt ju. Det gör mig bara förbannad. Det känns bara billigt.
Inne på lokalen är det trångt. Jag måste vara fysisk med massan och tränga mig igenom den för att överhuvudtaget komma till ett bord. Vi letar efter en lediga platser. Det luktar svett och alkohol. Och jag känner på atmosfären, den känns inte varm. Här inne har de levande döda samlats för att skåla. Någon nickar mot mig med ett leende, men helt utan värme i sin blick. Någon ger mig en knuff och en armbåge trycks in i min sida.
Det är som att hela min kropp får en massiv flashback. Jag hatar att vara här. Jag känner hur bruset försöker tränga sig igenom hela mig och ångesten lägger sig på insidan av min mur. Röster och skratt når in. Men inget är äkta, inget lever. Alla här är döda. Lika plastigt som jag minns liknande ställen jag besökt en miljard gånger förr i mitt liv. Lika oäkta är det här. Så jag sänker min blick och skyndar mig ut igen. Sneglar samtidigt runt lokalen efter något känt ansikte. Men inte någon bekant finns där nu. Jag sätter mig vid en fontän på torget. Det kommer fram en ung tjej och frågar om jag och Katarina vill ha de flaskor som hon har i sin systempåse. Hon kan ändå inte ta med dem in. Hon ska in dit. Till zombisen.
Jag sprättar en cider där vid fontänen. Skriver ett sms till dig. Med du svarar inte. Jag är så ledsen ikväll. Du är en sådan skitstövel. Varje fredag är du ut, men inte nu. Jag tänkte att jag kanske skulle träffa på dig. Där inne. Nu när du börjat dricka igen. Nu när det är så kul att gå ut som du säger. Men du är inte där. Och du svarar inte på mitt meddelande.
Det är en jävla skitkväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar